"Organisationen har gått igenom många stadier, men man har nu fastnat i frågan huruvida det finns en gud eller inte."
"Humanisterna har hävdat vid flera tillfällen att man vill skapa en folkrörelse, men för att göra det måste man omfatta och nå folket. För att uppnå detta, har Humanisterna valt att det mest väsentliga är att försöka motbevisa guds existens."
Jag kan naturligtvis - som icke-medlem - inte bedöma Humanisterna inifrån på ett rättvist sätt, varken angående vad man ser som mest väsentligt eller hur man ser på/behandlar kvinnor inom förbundet (det sistnämnda låter jag bli att ytterligare kommentera, där har jag inte en susning).
Jag får helt enkelt nöja mig med den bild som målas upp i pressen genom reportage, intervjuer m m, och som jag får genom Humanistbloggen (ja, jag vet vad som står uppe i högra hörnet, men ett förbund färgas trots allt av sina medlemmar) och dess kommentarsfält.
Därtill kommer seminarier med Sturmark m fl som återfinns på Humanisternas och Sturmarks hemsidor.
Med denna bild på näthinnan välkomnar jag dock starkt (delar av) Hybbinettes och Schedvins artikel!
Vad gäller fokuseringen på Guds ickeexistens, så skrev jag ett långt brev till Sturmark för ett par år sedan (kan läsas i sin helhet här), där jag konstaterar att jag delar det då (och fortfarande?) aktuella Humanistiska manifestet på samtliga punkter, frågan om Guds existens tas inte ens upp i manifestet.
Samtidigt pågick Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte" vars fokus var ett annat - avslöjat av kampanjens titel. Mina frågor till Sturmark var (och är):
"Varför är det så viktigt att hävda att Gud ”nog” inte finns? Det viktiga är väl ändå att hävda det sekulära samhällets nödvändighet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter?"
"Kan man, enligt din mening, vara både ”gudstroende”och ”humanist” (och därmed t ex vara medlem i och stödja Humanisterna…)."'
Jag fick inget svar överhuvudtaget, inte heller vid mitt andra försök ett par månader senare. Uselt anser jag. Visst, Sturmark är en upptagen och påpassad man och hinner kanske inte svara på allt, men har han ingen sekreterare eller nå'n som åtminstone kunde förmedlat en kort respons?
Tacksam dock till huvudskribenten på Humanistbloggen, Patrik Lindenfors, för hans svar här på Håkans Blogg: Varför är det viktigt? Troende humanist.... Läs också Det är därför Ni behövs!
Ok, åter till Hybbinette och Schedvin... som uttrycker snarlika (egentligen samma, fast från annan utgångspunkt...) tankar:
"Varför vill Humanisternas karismatiske ledare försöka 'motbevisa' guds existens? Vad är det egentliga syftet?"
"Vi tror att det finns så mycket viktigare frågor för Humanisterna än att försöka övertyga redan troende personer om att det inte finns någon gud."
"Ateister är de som motsätter sig att det finns en gud. Teister är de som tror på en gud. Humanister bör se längre än så. Vår främsta uppgift borde vara att kämpa för att få ett mer humanistiskt samhälle. Vi har ökad social oro, arbetslöshet, utslagning och ett ökat våld och kriminalisering."
"Att stärka ett humanistiskt civilsamhälle borde väl vara det centrala i Humanisternas arbete?"
Låter som ljuv musik i mina öron.
Stå på er, Rebecca Hybbinette och Jessica Schedvin - för ett bättre (och starkare) Humanisterna, ett bättre samhälle och - till syvene och sist - en bättre värld!
************
OBS: VIKTIG komplettering till ovanstående bloggpost hittar Du i kommentarsfältet, närmare bestämt i den sjätte kommentaren!
Besök gärna min sida på poeter.se!
Hej Håkan.
SvaraRaderaVåra vägar korsades idag. Liksom våra åsikter. Säkert finns det av bägge lägren hos humanisterna också. Du förstår förmodligen ganska väl att jag polariserar mina åsikter hårt, eftersom det annars inte skulle hända något alls.
Men vi tycker olika om just Gudsförnekelsen och dess vikt. Förstår jag Dig rätt tycker Du att just den detaljen är av mindre prioritet.
Kan man väl tycka.
Varför jag inte tycker det vill jag i alla fall försöka framhålla.
För mig kommer alltid påståenden utan grund att vara lögner. Små eller stora. Lögner.
Med lögner menas att man vill förändra verkligheten så, att man själv ser bättre ut
Mao besitter personen, rörelsen, livsåskådningen brister eller tom fel, man inte vill skylta med eller tom dölja.
För mig är själva principen med lögn i ett samhälle fel. Samhällets primära uppgift för medborgarna är alltid att vara relevant. Där den enstaka medborgaren kan ha fel, skall samhället i mesta möjliga mån representera det som ligger närmast sanningen.
Att det i verkligheten inte fungerar så bra, vet vi bägge två. Men det är inte principens fel, det är människans ofullkomlighet som social varelse.
Kristian, tack för Din kommentar!
SvaraRadera"Du förstår förmodligen ganska väl att jag polariserar mina åsikter hårt, eftersom det annars inte skulle hända något alls."
Ja, och därför får Du sällan mothugg från mig på Humanistbloggen... även om jag tror att det har hänt nå'n gång. Kan också bero på att jag inte har koll på allt Du skriver där, jag följer Humanistbloggen periodvis högst sporadiskt.
Stämmer att vi betonar vikten av gudsförnekelsen olika, men jag tror ärligt talat inte att avståndet mellan oss är astronomiskt. Ens på den punkten.
Jag har förvisso en tro på en skapande gud i botten. Ingen övertygelse, men en tro. På en lögn? Kanske, jag vet inte... men jag TROR inte det:)
Däremot tror jag att vi har en snarlik syn på gudar som uppmanar till stening av homosexuella, förtryck av kvinnor osv. Detta är gudar skapade av människor, med syfte att skaffa "skaparna" makt över andra människor. Lögner? Ja, det tror jag.
"För mig är själva principen med lögn i ett samhälle fel. Samhällets primära uppgift för medborgarna är alltid att vara relevant. Där den enstaka medborgaren kan ha fel, skall samhället i mesta möjliga mån representera det som ligger närmast sanningen."
"Att det i verkligheten inte fungerar så bra, vet vi bägge två. Men det är inte principens fel, det är människans ofullkomlighet som social varelse."
Håller med Dig helt och fullt.
Däremot tror jag att en annan fokusering än den Du och somliga Humanister (med stort H) ägnar sig åt - guds/gudars ickeexistens - är effektivare i kampen för en sekulär stat och ett sekulärt samhälle. Dvs det som faktiskt är vårt gemensamma mål.
Men jag är inte främmande för tanken att jag kan ha fel.
HW skriver: "Däremot tror jag att en annan fokusering än den Du och somliga Humanister (med stort H) ägnar sig åt - guds/gudars ickeexistens - är effektivare i kampen för en sekulär stat och ett sekulärt samhälle"
SvaraRaderaNu måste jag fråga - vilken fokusering föreslår du?
Hej Camilla!
SvaraRadera"Nu måste jag fråga - vilken fokusering föreslår du?"
Fokusering på att lyfta fram det Humanisterna faktiskt TROR på och är FÖR: varje människas okränkbara värde, de mänskliga rättigheterna, religionsfrihet för alla, demokrati osv.
OCH - naturligtvis, det kommer man inte undan i sammanhanget - kritik mot och fördömande av olika religiösa föreställningars destruktiva konsekvenser, såsom förtryck av kvinnor, homosexuella, oliktänkande... you name it, varhelst de visar sitt fula tryne.
Intressant Håkan
SvaraRaderaJag återkommer säkert
VIKTIG komplettering till ovanstående bloggpost:
SvaraRaderaSaxat ur Humanistbloggen, kommentarsfältet till artikeln "Humanisterna – Manna(en) från himmelen?" (27 okt 2012):
Håkan W sa...
Jag kan naturligtvis - som icke-medlem - inte bedöma Humanisterna inifrån på ett rättvist sätt, framför allt inte gällande hur man ser på/behandlar kvinnor inom förbundet.
Men utifrån den bild som målas upp i pressen genom reportage, intervjuer m m, och som ges här på Humanistbloggen (ja, jag vet vad som står uppe i högra hörnet, men ett förbund färgas trots allt av sina medlemmar) m fl media-platser, kan jag inte annat än välkomna Hybbinettes och Schedvins artikel, vad gäller (sned-)fokuseringen på Guds ickeexistens, snarare än på väsentligheter...
Benzocaine sa...
Håkan W: Jag brukar uppskatta dina kommentarer, men när du skriver "...vad gäller (sned-)fokuseringen på Guds ickeexistens, snarare än på väsentligheter" tycker jag att du är ute och cyklar. Kan du ge exempel på att Humanisterna har uttalat sig om gudars icke-existens?
Jag får ofta höra att så är fallet, men har aldrig någonsin sett ett endaste konkret exempel. Möjligen undantaget "Gud finns nog inte"-kampanjen, men dels var det en del i en internationell kampanj, dels fanns ordet "nog" med, och dels var det en engångsföreteelse.
Håkan W sa...
Benzocaine, jag uppskattar Din invändning mer än Du anar... den fick mig att vakna till efter att ha slumrat mig igenom de hundra senaste kommentarerna... Och Du har helt klart en poäng.
Faktum är att jag insåg ganska snart efter att jag skrivit min kommentar (och min bloggpost, funderar på att justera den, vet bara inte riktigt hur) att jag var lite väl snabb i min reaktion på Hybbinettes och Schedvins artikel (dvs delen om betoningen på Guds ickeexistens), inte minst då jag läste en del påföljande kommentarer, t ex Ulf G:
”Jag tycker inte det stämmer att förbundet fokuserar så på guds existens som det framställs. (...) Ser man till de medlemsaktiviteter, föreläsningar m m som arrangeras är det ett brett spektrum av livsåskådningsfrågor som berörs.”
Jag håller förvisso med Hybbinette/Schedvin om att ”det finns så mycket viktigare frågor för Humanisterna än att försöka övertyga redan troende personer om att det inte finns någon gud”, och att förbundets ”främsta uppgift borde vara att kämpa för att få ett mer humanistiskt samhälle” osv. Men det är såklart inte samma sak som att beskylla Humanisterna som förbund för en ”(sned-)fokuseringen på Guds ickeexistens, snarare än på väsentligheter”.
Min kritik om snedfokuseringen får en och annan Humanistmedlem – och andra debattörer, inte minst på denna blogg – stå som måltavla för. Inte förbundet i sig, vars idéprogram och manifest i ärlighetens namn inte innehåller ovan nämnda snedfördelning.
Betrakta detta som en (om än liten) pudel...:)