Nedanstående text började som en kommentar till mitt förra inlägg, men blommade ut till ett eget inlägg... Se det alltså som en fortsättning på mitt förra inlägg "Uppenbart för alla...?":
Den stora skiljelinjen bland människor, vad gäller hur man
förhåller sig till Bibeln, går – som jag ser det – mellan följande två
grundläggande synsätt (förenklat, jag vet, men detta är ett blogginlägg, ingen
doktorsavhandling…):
1) Bibeln är Guds ord, och därmed – i nå’n mening - ofelbar
till sin natur.
2) Bibeln är människors ord om Gud, och därmed bristfällig,
eftersom vi människor är bristfälliga.
Om man tror att Bibeln är Guds ord följer på det (oftast…)
att man tillmäter Bibeln och dess texter en HÖG relevansnivå, dvs man tror att
Gud har något viktigt att säga oss genom varje text.
Med det som gemensam utgångspunkt hamnar man därefter
naturligtvis i en mängd olika tolkningar, men man är överens om att det är VIKTIGT
att genom texterna försöka få tag på nå’n form av Sanning med stort S. Guds
Sanning.
(Att varje bibelläsare, lekman som teolog, sedan är kraftigt
selektiv i sitt läsande, är en annan diskussion…)
Ser man däremot Bibeln som MÄNNISKORS ord om Gud (och
människor) hamnar relevansfrågan i ett helt annat läge… då är det inte helt
självklart att varje text (eller ens någon…) bär spår av gudomliga sanningar
som då måste ”grävas fram”.
Ofta när man diskuterar Bibeln och dess texter hamnar man i
ändlösa diskussioner om olika tolkningar och hoppar över frågan om relevans, vilket
– som jag ser det – är den AVGÖRANDE frågan, denna bör klaras ut först.
DÄREFTER kan man ägna sig åt tolkningar.
DÄREFTER kan man ägna sig åt tolkningar.
************
Håkan på YouTube och... Facebook. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar