Brev till Christer Sturmark

Hej Christer Sturmark! 

Jag heter Håkan, är 45 år och bor i Höör i Skåne. Jag har en bakgrund i frikyrkan sedan barnsben. Mina föräldrar var engagerade där, men prackade aldrig någon tro på mig, jag fick själv välja. I tonåren fattade jag ett personligt beslut att fullt ut bejaka min kristna gudstro Efter ca 10 år rasade mitt teologiska ”korthus”, något jag upplevde som en befrielse, det blev aldrig någon religiös ”kris” av det. Min grundläggande gudstro finns kvar, men jag känner mig fri från alla religiösa dogmer och lärosatser som ”korthuset” var byggt av.

För ungefär ett halvår sedan fick jag upp ögonen för Humanisterna. Jag såg ett avsnitt av Annas eviga, där bl a du och Linda Graaf Bergling debatterade + något annat program där du figurerade. Det som tilltalade mig var att du uttryckte mycket av det jag själv tycker, tänker och tror, om t ex religioners destruktivitet, sättet att förhålla sig till sanningen osv. Detta blev startskottet för ett vidare sökande på nätet om Humanisterna, vilket i sin tur ledde till att jag blev prenumerant på Humanisternas nyhetsbrev och tidning. Jag har även lyssnat på ditt föredrag om humanismen (på nätet), läst dina böcker Personligt och Tro och vetande mm, allt med stor behållning.

Nu är kampanjen Gud finns nog inte i full gång. Jag läste Humanisternas manifest i DN igår, en perfekt sammanfattning av det jag tilltalas av med Humanisterna. Jag delar - inte bara lojt bejakande, utan av hela mitt hjärta - manifestets ståndpunkter i alla delar.

Det jag hittills skrivit här borde rent logiskt innebära att jag gladeligen kan bli medlem i Humanisterna vilken dag som helst, och även stödja ekonomiskt. Men för mig finns ett problem. Jag tror nämligen på gud…

För mig är skillnaden mellan gudstro och religion milsvid. Religion är ett människobygge, en konstruktion av lärosatser, åsikter och föreställningar, mer eller mindre välgrundade. Ofta syftar religiösa tankebyggen till att skapa trygghet för människan genom att ”förklara” livets mysterier, alltför ofta används religion som ett maktmedel, för att hålla människor i schack osv. Men: om det finns en gud, så finns han fullständigt oberoende av alla dessa religiösa föreställningar, beteenden och – ibland - vidrigheter.

Min gudstro, som jag inte har något som helst intresse av att pracka på någon annan, utgörs av en tro på en gud som är allt livs skapare och allt livs mål. Den allmänmänskliga moral som du talar mycket om, är enligt min tro guds stämpel i varje människas hjärta (symboliskt..!), och alltså något som kommer inifrån, något vi är utrustade med från början, inte något som kommer till oss via någon helig skrift, yttre uppenbarelser eller liknande.

Vad är min poäng? Jo, jag anser att jag utan problem kan kombinera min gudstro med det faktum att jag delar Humanisternas manifests ståndpunkter, jag ser inga motsättningar. Därför förstår jag inte varför kampanjen heter Gud finns nog inte. Varför är det så viktigt att hävda att Gud ”nog” inte finns? Varför denna iver på just den punkten? Har det någon betydelse? Det viktiga är väl ändå att hävda det sekulära samhällets nödvändighet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter? Räcker det inte med att anse att tron på gud och/eller religiösa föreställningar bör vara en privatsak och hållas utanför det politiska samhällsbygget? Kampen mot religiöst förtryck är superviktig, den vill jag stödja till 100 %. Jag befarar dock att du missar många sympatisörer som tänker som jag, genom att blanda in frågan om guds eventuella existens eller icke-existens.

Citat ur boken Tro och vetande: ”Att vara ateist och att vara humanist är inte samma sak. En ateistisk ståndpunkt uttalar sig bara om guds existens, medan den humanistiska livsåskådningen är mycket mera omfattande. Humanismen inkluderar däremot den ateistiska uppfattningen om guds existens.” Måste den göra det? Jag skulle vilja kalla mig troende humanist, där betoningen ligger på ordet humanist, men där ”troende” markerar att jag inte är ateist.

Min fråga är alltså: Kan man, enligt din mening, vara både ”gudstroende” och ”humanist” (och därmed t ex vara medlem i och stödja Humanisterna…). Enligt manifestet i DN är svaret åtminstone inte nej!, men enligt din bok Tro och vetande  är svaret nej!

Tacksam för svar!

Mvh
Håkan Wiklund,
troende humanist…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar